Samverkan och osjälviskt arbete lägger grunden till en framgångsrik digital utbildning av hög kvalitet

mediaspaceKonceptskiss/grafisk form: Jonas Thorén (Foto: pixabay.com)

Jag läste nyligen en intressant artikel i DN, (DN/Vetenskap, 19-05-19). Den handlade om varför Nazityskland misslyckades med att utveckla kärnvapen, trots att de kom igång med sitt program nästan två år före USA.

Det visade sig att istället för att samla alla forskare på ett ställe och samarbeta kring projektet, vilket gjordes i USA, bedrevs forskningen i Nazityskland av utspridda forskargrupper som inte kommunicerade ordentligt med varandra. Det fanns dessutom inslag av konflikter och egenintressen vilket påverkade projektet negativt.

Det verkar alltså som om Nazitysklands misslyckade kärnvapenprogram under andra världskriget till stor del berodde på egenintressen, konflikter, och oförmågan att samarbeta kring ett större gemensamt mål.

Artikeln fick mig att reflektera över den digitala ”kapprustning” som nu pågår inom utbildningen världen över, och inte minst här i Sverige.

Digitaliseringen innebär stora utmaningar, men också fantastiska möjligheter för utbildningen. Det är dock vår förmåga eller oförmåga att samarbeta och osjälviskt dela med oss av kunskap och material som avgör kvaliteten på den digitala utbildning vi nu lägger grunden till.

Lärare, studenter, forskare, och administratörer – vi sitter i samma båt,  och måste därför hjälpas åt för att lyckas ro det här i hamn. Vi får inte låta egenintressen och konflikter sänka oss på vägen mot vårt gemensamma mål – en hållbar, skalbar, tillgänglig och jämlik digital utbildning av hög kvalitet.

:J

Digital kvalitet – vad är det?

Jonas Thorén-16-9

Sverige står inför ett paradigmskifte inom utbildning när läromedel ska anpassas och produceras till det digitala lärandet. Men är våra skolor och universitet verkligen redo för den digitala och visuella omvälvningen, finns det tillräckligt med kunskap? Det mest alarmerande med den allt snabbare utvecklingen inom området är att våra elever och studenter riskerar att få hålla tillgodo med en digital utbildning där undermåliga undervisningsvideor utgör en stor del av innehållet.

En video måste uppfylla vissa kvalitetsstandarder när den används som pedagogiskt material. Det har dock inte bara att göra med den audiovisuella kvaliteten, utan det handlar lika mycket om presentationsdesign, kognition, tydlighet, tillgänglighet, och vilka typer av videokoncept som engagerar elever och studenter.

”Content is King”, är ett vanligt uttryck, och det stämmer till viss del,
men ur ett digitalt lärandeperspektiv måste innehållet först anpassas,
designas, produceras och presenteras ordentligt för att bli ”kung”.

Oavsett om utbildningen i Sverige är fysisk eller digital har alla elever och studenter rätt till en utbildning som fungerar, är tillgänglig, och håller en hög pedagogisk nivå.

Vad säger då forskningen om video och utbildning?

Edx är en organisation och webbplattform för öppna och globala online-kurser, så kallade MOOCS. På deras webbplats finns en mycket intressant forskningsrapport med titeln: How MOOC Video Production Affects Student Engagement: An emperical study of MOOC videos.

6,9 miljoner videovisningar för cirka 128 000 studenter analyserades och slutsatsen blev att läromedel i form av videos bör produceras på ett visst sätt för att fungera optimalt.

Bilden av videoproduktion för utbildning som något speciellt och avancerat måste förändras. Tekniskt sett är en smartphone och en vanlig laptop mer eller mindre allt som behövs för att lärare själva ska kunna producera undervisningsvideor.

Om inte lärarna själva producerar sitt digitala material vem ska då göra det, externa eller interna producenter? De flesta håller nog med om att det är en alldeles för oflexibel och dyr modell. Man kan dock inte förvänta sig att lärare själva ska ta initiativ till att lära sig hur man producerar.

Att använda video inom utbildning är absolut inget nytt, det har funnits i många år. Nu finns det dock mer forskning och en ökad förståelse kring vilken typ av videokoncept som fungerar bra och mindre bra inom undervisning. Den kunskapen måste nu förvaltas och föras vidare till alla som förväntas producera utbildningsmaterial för digitalt lärande.

Politiker och beslutsfattare inom utbildning bör:

* Ta fram en nationell kvalitetsstandard för digitala läromedel.

* Kartlägga vilka skolor och universitet som ligger i framkant inom området och kan agera mentorer för de som inte har kommit lika långt.

* Uppdatera alla lärarutbildningar, från förskola och uppåt, med kurser kring design och produktion av undervisningsfilm.

* Ge lärare ordentliga förutsättningar att utvecklas i rollen som ”producent” av digitala läromedel.

*Uppmuntra och skapa förutsättningar till en design- och produktionskultur på skolor och universitet, där lärare, personal och studenter stöttar och hjälper varandra.

* Skapa en nationell webbplattform för information och stöd kring produktion av digitala läromedel.

Om inte krafttag tas inom kort kommer Sveriges skolor och universitet att under lång tid få dras med stora mängder undervisningsfilm av bristfällig kvalitet, och i slutänden är det förstås våra elever och studenter som drabbas.

 

Jonas Thorén, Mediedesigner och coach inom digitalt lärande